Attityd. Handling. Resultat.
Jag lyssnade nyligen på en podd med Bob Bowman, tränaren bakom bland andra Michael Phelps. Podden gick bland annat in på tre saker: attityd, handling och resultat. Det var kanske inga nya tankar, men sättet Bowman pratade om attityd var en sak som fastnade hos mig:
"You don't develop a gold medal mindset after you've won a gold medal. You started with the gold medal mindset and to me that's a really important thing."
Jag tolkar det som vikten av att sätta en hög standard, ha disciplin och fokus redan innan resultaten finns. Mer praktiskt tolkar jag det som att fokusera på processen, det vill säga grunderna och repetitionen, att hitta mening i den dagliga träningen och se värdet i de små förbättringarna. Men också att fundera över vilka hinder som kan uppstå och hur man vill hantera dem när de kommer.
Attityden kommer först, men utan handling blir det bara tomma ord. Att lyssna på Bowman prata om sina aktiva ger en känsla av vad det arbetet innebär – ett arbete som pågår dag ut och dag in, både när det går bra och när det uppstår hinder, vilket för mina tankar till Alexandr Wangs beskrivning av extraordinära resultat:
"I have never seen ordinary effort lead to extraordinary results. When you think something's impossible, consider this: people who achieve extraordinary things are willing to endure what others won't."
Extraordinära resultat kräver sällan en extraordinär insats varje dag. Däremot krävs det en förståelse för vad som faktiskt leder dit, en vilja att göra sådant som andra inte är beredda att göra, och framför allt att göra det tillräckligt länge.
Även med rätt attityd och rätt handlingar går det inte alltid som planerat. Det är här Bowmans idé om att bestämma sig i förväg gör skillnad – hur man tänkt reagera vid eventuella hinder avgör ofta vad som händer härnäst. En del av det handlar om att inte fastna i att leta efter förklaringar utanför sig själv – förutsättningarna, vädret, schemat, tränaren, lagkamraten eller något annat. Ibland är de sakerna verkliga och viktiga, men frågan är ändå vad vi gör med dem.
Vad kan jag påverka?
Vad kan jag göra annorlunda?
Vad behöver jag lära mig?
Hur kan jag bidra till laget och miljön runt omkring mig?
Aktiva som når extraordinära prestationer tar ansvar för sin egen utveckling. Jim Rohn uttrycker den lärdomen som att lära sig att vara en del av lösningen istället för en del av problemet:
"Much of life is in learning to always remain part of the solution rather than allowing ourselves to become part of the problem."
Det betyder inte att allt är individens ansvar utan det är något man gör tillsammans. Utveckling sker sällan på egen hand. En bra miljö, bra människor och ett fungerande team spelar stor roll. Men det egna ansvaret behöver alltid finnas med.
Vi kan inte styra över resultatet, men vi kan påverka hur vi förhåller oss och vad vi gör på vägen dit – och det är där det börjar.